Små män kastar långa skuggor - Margit Sandemo

Del 38 i Sagan om Isfolket

Det är tiden för andra världskriget och Tengel den onde har, trots Vandraren i mörkrets vakt, lyckats smita ifrån sin viloplats och är spårlöst försvunnen. I sin rädsla för att han ska ta sig till Lindallen och hämnas sina ättlingars svek, skickas den yngsta generationen bort.

Vetles son Jonathan skickas till Oslo där han tar jobb på ett sjukhus. Hans systrar Mari och Karine skickas till Christas stora, kristna familj. De kan gömma undan sina barn från hotet från Tengel den onde, men samtidigt hamnar de mitt bland andra svårigheter. De tre syskonen drabbas utav att hamna i koncentrationsläger, våldtäkt, dråp, arbete för motståndsrörelsen och utomäktenskaplig graviditet.

Det här är en av de böcker i serien dom jag bara här läst en gång, så jag kom inte ihåg så mycket sedan innan.  Men jag gillade den! När man har läst hela serien var det roligt att läsa om presentationen av Rune, när man vet mer om honom. Samma sak om Gand.

Vidare var det även intressant att läsa om norskar i koncentrationsläger, när jag precis har läst Jag heter inte Miriam och om norska Else i den boken. 

Detta är inte en av de starkaste böckerna i serien, men helt ok. Nu är det inte långt kvar innan min favorit Demonernas fjäll släpps!

Uppläsare är Julia Dufvenius som är mycket duktig, men ibland irriteras jag av hennes betoningar. I den här boken envisas hon till exempel med att kalla Oslos paradgata för Karl-Johan istället för Karl Johann.

Lyssna på storytel.

Läs på adlibris eller bokus. 

Och så levde de lyckliga - Lucy Dillon

Återigen tar Lucy Dillon med sig läsaren till den engelska Longhampton, ett kärt återseende, då jag just varit där i och med att jag lyssnade på Hundra omistliga ting och Tango för vilsna själar.

Denna gången är det ett antal byggnader som står i centrum för handlingen;  inredningsbutiken Home sweet home, bokhandeln som ligger vägg i vägg,  hundpensionatet och äldreboendet. Personerna som vi kommer i kontakt med är i huvudsak:

Anna

Är gift med Phil och på köpet fick hon de trebonusdöttrarna Becky, Chloe och Lily samt dalmatinern Pongo. Anna och Phil hade en överenskommelse vid giftermålet: Att vänta fyra år och sedan skaffa egna barn. Anna räknar ned dagarna medan hon tar ett stort ansvar för styvdöttrarna, vilket dock inte tas emot med någon större förtjusning. Hon hyser en enorm kärlek och passion för böcker. Har precis blivit av med sitt arbete som bibliotekarie och tvekar om hon kan ta jobberbjudandet om att driva stades bokhandel, eller måste hon vara hemmafru för att få ihop livet för sin familj.

Michelle

Har startat inredningsbutiken i Longhampton och är en affärskvinna ut i fingerspetsarna. Blir snabbt bästa vän med Anna. Michelle talar inte mycket om sig själv och umgås inte med så många människor. Så långt hon kan undviker hon att hälsa på sin familj .  Det vi får veta är att hon är gift med Harvey och hon inväntar att 5 år ska ha gått så att hon kan få sin skilsmässa att gå igenom. Dock vill hennes man till varje pris att hon ska komma tillbaka till honom. Kanske lite för gärna?

I samband med att hennes bror Owen kommer och bor hos henne i lägenheten ovanpå butiken, har läsaren såväl som Anna möjligheten att få veta lite mer om Michelle och hennes liv innan Longhampton.

Rory

Är ortens advokat som var god vän med den gamle ägaren till bokhandeln och hyr lägenheten ovapå bokhandeln. Det verkar vara någonting mystiskt med honom, vem är barnet som han säger sig umgås med ibland och varför verkar han vara så intresserad av att det fortsätter drivas just en bokhandel i affärslokalen?

Mellan dessa och en hel del andra av personerna och en del hundar på orten får vi reda på deras förflutna, deras hemligheter och hur deras liv utvecklas. Är det verkligen så att deras liv fortsätter med ett och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Precis som med de tidigare böckerna av Lucy Dillon gillar jag den mysiga stämningen och upplägget av boken väldigt mycket. Det är mycket jobbiga saker som avhandlas: Osunda kärleksrelationer, oväntade graviditeter, livet som styvmamma och när är det egentligen dags att skaffa barn? Men lyssnande är mysigt, lätt och behagligt. 

Men (även det, precis som förut) blir jag så irriterad på människor som inte kan prata om hur de upplever sitt liv och vad de egentligen vill med sin partner. Hur kan man orka med att ha det så? 

Jag kan inte låta bli att känna igen mig en hel del i Annas passion för böcker och att även jag har spenderat stor del av ungdomen med att läsa böckerna som hon pratar om i den här boken.

Jag rekommenderar den här boken till de som gillar Lucy Dillons böcker, som vill lyssna på mysig eskapism, som lite avbrott och omväxling till jobbigare och tyngre böcker.

Uppläsare är som med de tidigare böckerna min favorit: Anna Maria Käll

Lyssna/ läs på: storytel.se, adlibris, bokus, cdon.com

Jag heter inte Miriam- Majgull Axelsson

Det har blivit Miriams 85-födelsedag. Trots sin höga ålder är hon pigg både i huvudet och kroppen och hon ska fira födelsedagen, som infaller på midsommaraftonen, tillsammans med sin son och svärdotter; Thomas och Katarina, sondottern Camilla och hennes lille son Sixten.

Miriam har alltid varit väldigt samlad och privat av sig. Familjen vet om att hon, som är judinna, har varit på koncentrationsläger under Andra Världskriget, men hon har aldrig velat berätta någonting om sina upplevelser där.

Familjen tror därför att Miriam har tappat greppet och blivit förvirrad när hon i samband med uppvaktandet utbrister: Jag heter inte Miriam.

När Miriam sedan ska gå på en promenad med Camilla är det många saker som även det får Miriam att tänka på sitt hemska förflutna: Födelsedagspresenten, som liksom tatueringen som pryder hennes arm och grannens aggressiva schäferhund som skrämmer henne och påminner om hennes barndom. 

Till slut börjar Miriam att berätta för Camilla om sitt förflutna, om allt det hemska i koncentrations lägren, tiden efteråt, sitt liv i Aneby och Nässjö, som gift och lögnen om sin egen identitet.

Till koncentrationsklägren Auschwitz och Ravensbruck kom nämligen inte bara judar. Här fanns även förbrytare, homosexuella, Jehovas Vittnen och allra lägst på skalan stod zigenarna, numera kallade romer.

I Auchwitz kommer Miriam i kontakt med "karamelldoktorn" Mengele som verkar vara väldigt förtjust i att utföra experiment med romska barn och håller på att arbeta med Noma-projektet där han smittade barnen med kallbrand för att se hur sjukdomen utvecklades med en utstuderad brutalitet och enormt lidande för sina försökskaniner, vars kroppar "smälte bort" av sjukdomen. Miriam var nämligen inte alls judinna, utan en romsk flicka vid namn Malika när hon kom till Auschwitz.

VId ett tillfälle lyckas dock Malika komma över en klänning som har ägts av en judinna och är märkt med en gul davidsstjärna. Malika antar i och med detta identiteten Miriam Goldmann- judinna och som henne har hennes liv senare  gått vidare.

Många var fördelarna för Malika/Miriam att byta ursprung och identitet, men att förneka sig själv och hela sitt romska arv har satt sina spår i hennes liv. För att överleva lägren och alla fruktansvärda händelser och upplevelser därifrån, har hon valt att förneka, inte minnas, inte ta in det som hände. Men om nätterna hemsöks hon av allt som hände i sina drömmar. 

Den här romanen berörde mig oerhört mycket. Liksom Miriam måste jag utveckla en stragegi att förhålla mig till att höra om allt det fruktansvärda som beskrivs. Att som utomstående bara få ta del av berättelserna kan man pausa eller inte lyssna ordenligt när det blir som värst, vilket får en att fundera på hur man som överlevande från koncentrationslägren kunde ha ett liv efter allt det fruktansvärda är ofattbart!

Språket är underbart och det är, trots den jobbiga handlingen och det tunga temat lättlyssnat.

Det väcker många tankar oom hur grymma människor kan vara mot varandra och varför dessa oerhörda grymheter fick ske i Europa för 70 år sedan. Hur utsatta romerna är och har varit, men hur och när ska romerna få slippa bli baktalade, avskydda och förföljda? Just i dag, 8/4, är det romernas nationaldag och det känns extra tungt att just denna dag höra om hur illa romerna har blivit och blir behandlade än idag.

Ofta är deras berättelser och historier säkert ifrågasatta eller får inte ens komma fram, så att en sådan här bok släpps och uppmärksammas kan få upp ögonen för detta problem, vilket i alla fall är ett pyttesteg i rätt riktning. 

Jag heter inte Miriam handlar även om relationer människor emellan. Hur människor kan bli totala fiender i utsatta  situationer och de slåss och bråkar med varandra istället för överheten. Över de människor som i utsatta situationer månar och tar hand om de som är svaga.

Och ett tema är hur människor, trots att de är varandras kött och blod inte har en god och  relation med varandra av en eller annan anledning, medan människor av vitt skilda ursprung kan ha en närmre och bättre relation. 

Jag skulle rekommendera alla att lyssna på/ läsa den här boken. Den kommer att gripa tag i dig och få dig att fundera och omvärdera din egen situation!

Lyssnandet höjdes mycket av den oerhört bra inläsningen av Katarina Ewerlöf! Mästerligt, jobbigt och gripande!

Lyssna/ läs på: storytel, adlibris och bokus. 

Stad i skräck - Margit Sandemo

Del 37 i Sagan om Isfolket

En okänd man som uppenbart är svårt sjuk söker hjälp att komma tillbaka till det skepp som han färdats som fripassagerare med till Halden i Norge, eftersom att han glömde sin plånbok på båten.

Han får hjälp att ta sig ned i en båt, men kort efteråt hittas han död utan att ha hunnit fram till skeppet. När doktor Post tillsammans med polismannen Rikard Brink av Isfolket kommer till båten för att undersöka mannen ser de till sin förskräckelse att mannen har dött utav smittkoppor. 

Ett hårt arbete ligger nu framför dem, att söka reda på alla människor som kommit i kontakt med den döende mannen och isolera dem så att inte smittan sprids vidare. 

Pastor Prunck leder sin sekt till ett hemligt gömställe där hans anhängare ska dra sig tillbaka och undkomma Ragnarrök som kommer att drabba resterande mänsklighet. Pastorn har sett till att lura många medlemmar på pengar och han är en översittare och maktmissbrukare som påstår sig vara utvald av gud.

Ibland hans medlemmar finns Vinnie Dahlén och hennes faster Kamma. Vinnie var en av dem som kom i kontakt med den dödssjuke mannen och när sekten hör henne bli efterlyst på radion i deras gömställe, tvingas hon bort från sekten och att uppsöka vård. Sektmedlemmarna är nästan alla ovaccinerade mot smittkopporna, eftersom att de ändå är skyddade av sin gudstro. För inte ska de, guds och Pruncks utvalda kunna drabbas av smittkoppor!

Det här är en av de bättre böckerna i Sagan om Isfolket, bland de senare böckerna i serien. Berättelsen om smittkopporna är spännande och kärlekshistorien är fin, även om det känns som att det är en repris på många av kärlekshistorierna i Isfolket, speciellt den mellan Christoffer Volden och Marit i Svelten.

Uppläsare: Duktiga Julia Dufvenius

Lyssna på storytel, köp på adlibris eller bokus.

Sörja för de sina - Kristina Sandberg

Del två i serien om Maj, som inleddes med Att föda ett barn.

I den här romanen får vi veta mer om Majs liv som mamma under krigstiden och hur hon blir tvåbarnsmor när sonen Lasse föds. 

Nu är tant Thea mer vänligt inställd mot svärdottern än hon var tidigare, kanske har det att göra med att Maj stod kvar vid sin mans, Thomas,  sida trots hans alkoholrelaterade sammanbrott i slutet av förra boken.

Thomas har fått behandling i storstaden där han bla har gått i hypnosterapi för att kunna låta bli spriten. Doktorn har även gett honom ett ulitmatum: Sluta eller döden.

Maj har blivit betydligt mer bekväm i sin roll som maka och mor än vad hon var i den förra romanen. Hon gör allt för att hålla den lilla lägenheten ren och städad, för att barnen ska ha det bra och att mottagningar och kalas ska bli perfekta. Hennes make har, trots ransoneringen under krigstiden, ganska mycket pengar och tillgång till att göra byteshandel för att få tillgång till eftertraktade varor, fabrikör som han är.

Maj funderar en hel del på hur hon uppfattas i andras ögon; sin ingifta familj, den ursprungliga familjen och vänner och bekanta i staden. Är det en överdådig lyx att gå på konditori och köpa wienerbröd för ransoneringskuponger, när många inte har råd med att köpa matbröd? Tar hon i i över- eller underkant under bjudningarna? Är det städat nog? Duger porslinet? Sköter sig barnen på ett bra sätt?

Döden spelar en stor roll i den här romanen, den besöker Majs och Thomas släkt och bekanta vid flertalet tillfällen och den påverkar dem på många olika sätt.

Hur viktigt det är att ge sina avlidna en hederlig och riktigt påkostad begravning, men att detta kan skilja en hel del från familj till familj hur mycket man kan kosta på.

I en familj blir man tvungen att bränna kläderna efter en lungsjuk kvinna och kvarlåtenskaperna är det inte så mycket efterfrågan på, medans i den andra är det stora bestyr med vem som ska ärva vad och vem ska ta över firma och rörelse så att det blir rättvist. Med många efterlevande blir det en hel del bestyr med att det ska bli rättvist och kanske kan det till och med ältas i många år efteråt vem som får vad och vem som blir utan.

Jag tycker att Maj ändras väldigt mycket i den här romanen. I den första är jag hela tiden på Majs sida, lider med henne, vill kämpa med henne och hoppas att allt ska bli bra för henne och hennes familj.

Nu är det så mycket som irriterar mig; hennes sätt att propsa på att dricka alkohol och ha alkohol hemma trots hennes mans alkoholism, hennes sätt att tänka i banor kring flickor och pojkar och hur de ska göra och vara, när hon blir ledsen över att dottern Anita ska ha glasögon och inte kunna vara lika vacker längre, att hon tycker att det är tråkigt att Anita inte är framåt och sockersöt, att hon är så intresserad av sitt eget utseende och lägger så stor vikt på vad hon tror att andra tycker och tänker om hennes utseende. Och detta är endast en del av sakerna som jag irriterar mig på. Jag förstår såklart att Maj är präglad av tiden och att hon tänker och tycker utifrån hur hon har lärt från dåtidens värderingar, men jag irriterar mig fortfarande på henne.

Speciell relationen till dottern tycker jag att hon borde ha agerat och tänkt på ett annat sätt. Det ska bli spännande att se hur den utvecklas ytterligare i den avslutande romanen om Maj; Liv till varje pris. 

Relationen till maken är också förändrad, men det är inte så konstigt, eftersom att hon knappt kände Thomas under den första romanen. De är oftast vänliga mot varandra, men det verkar som att de har svårt att prata ordentligt med varandra. Jag blir åter irriterad över när Maj blir sur och arg över att hon inte får ordna 50-års kalas för sin make, hon tror att han inte tror att hon klarar av att styra upp ett så stort kalas, medan han antagligen vill underlätta för henne, dra in på utgifter för att företaget inte går lysande och han kanske inte heller vill uppmärksamma att han blir äldre. 

Jag tycker att den här romanen är spännande och bra, men inte lika fängslande som den första delen. Kanske är det som så ofta, att mittendelen i en trilogi är lite av en brygga eller transportsträcka. Jag längtar dock efter att lyssna på den sista delen om Maj! Och med tanke på att den blev belönad med Augustpriset så har jag goda förhoppningar om att lyssna på den.

Uppläsare: Andrea Irving läser bra och behagligt. 

Lyssna eller köp på storytel, Adlibris eller Bokus.