Alla inlägg under juni 2015

Av bockeriorat - 30 juni 2015 06:52



 

Livet efter dig - Jojo Moyes

 


När jag började att lyssna på Storytel var det speciellt några titlar/ författare som jag saknade i deras utbud exempelvis; Boktjuven, (finns visserligen på engelska) Steglitsan och böcker av Jojo Moyes. Därför blev jag väldigt glad när jag såg att en av Jojo Moyes böcker precis har släppts!


Louisa "Lou" Clark har levt ett tyggt liv i en småstad i England. Hon bor fortfarande hemma tillsammans med mamma, pappa, storasyster med son och nu även med sin morfar som inte längre klarar av att bo ensam. Hon trivs bäst inuti sin comfort zone och går ogärna utanför den.

Hennes arbetarklassfamilj har det inte så gott ställt, det är hög arbetslöshet i det lilla samhället och föräldrarna är tacksamma att Lou bor hemma och bidrar ekonomiskt. Lou känner sig därför pressad att snabbt hitta ett nytt jobb när cafét som hon jobbar på - The buttered bun - säljs. På arbetsförmedlingen finns det inte så mycket jobb, men Lou provar på det hon erbjuds: Hon arbetar i en kycklingfabrik, på snabbmatskedjor och går en två-dagars elutbildning som går ut på att hon ska lura gamla personer att byta elleverantör. Men hon märker snart att dessa arbeten inte är för henne och hon saknar tiden på cafét.


Will Traynor är uppvuxen i en rik familj och har själv arbetat hårt för att komma dit han är. Han är afärsman som gör stora klipp och lever ett aktivt och fartläktande liv och njuter av det goda. Ända fram till en dag som förändrar allting. I en olycka blir han förlamad från nacken neråt. Det nya livet i rullstol där han är utelämnad att hela tiden få hjälp av andra med precis allting är så vitt skilt från hur hans tidigare liv var.


På arbetsförmedlingen blir Lou en dag tipsad om att söka arbetet som sällskapsdam åt en ung rörelsehindrad man. Hon tvekar länge och väl, att arbeta inom vården är ingenting som hon tror passar henne. Eller för att citera hrnnes morfar; stackars karl, först hamnar han i rullstol och sen får han Lou

 som sällskapsdam. När hon blir försäkrad om att det inte handlar om omvårdnad utan just vara ett sällskap - tar hon chansen.


Till en början är relationen mellan Lou och WIll väldigt trevande. Will har svårt att släppa in någon i sitt liv och Lou vet heller inte hur hon ska göra för att stötta honom. Det blir en hel del misstag och missförstånd till en början. Sakta men säkert börjar de dock lära känna varandra och kanske har de båda någonting de kan lära av varandra, två personer som under "normala" omständigheter troligtvis aldrig skulle ha träffats.


Den här boken är varmt skrivet, det är lätt att tycka om både Will och Lou. Det är lätt att lyssna och jag hade svårt att lägga bort boken. Jag var uppe seeent för att kunna lyssna klart på boken, för att slippa ligga ovetandes om hur det hela skulle sluta.



De ämnen som berörs i denna bok har verkligen fått mig att fundera. Hur utsatt man är verkligen är när man är utelämnad till att alla andra ska hjälpa en, hur man som funktionshindrad tycker det är jobbigt att alla andra tittar, eller försöker låta bli att titta, hur svårt det kan vara att göra saker som icke-funktionshindrade tar för givet att ta sig fram till eller göra/ vara med på. Utan att avslöja för mycket så funderar man även mycket över det stora dilemmat som genomsyrar boken.


Jag tycker om sättet som författaren skriver på; att hon inte avslöjar allting med en gång, den stora portionen humor och de intressanta och annorlunda teman som det handlar om. Trots det hårda och tunga skulle jag säga att det är en stor del feel-good i boken.


Jag rekommenderar alla att lyssna på den här boken! Prova och se vad du tycker. Jag längtar tills fler böcker av Jojo Moyes kommer till storytel! Jag ska försöka att inte köpa alla och lyssna klart på alla hennes böcker, så att jag har något mer att se fram emot. För att jag tror att jag kommer gilla de övriga också!


Uppläsare: Gunilla Leining som gör ett bra jobb. 
Lyssna på storytel eller bokus


Läs på adlibris eller bokus

Av bockeriorat - 28 juni 2015 14:52

 

Legenden om Marco - Margit Sandemo

Del 45 i Sagan om Isfolket


Slutstriden är inledd sedan länge tillbaka om kampen mellan Isfolkets goda ättlingar, levande som döda, mot den onde stamfadern Tengel den Onde. Många är de som har blivit eliminerade av Tengels onde medhjälpare Lynx och ju längre kampen fortskrider, desto mer hopplös verkar den vara för den ondes kämpande släktingar.


I den här boken är det, precis som titeln säger, dags för hemligheterna som Marco har dolt för att hemlighålla sig för Tengel den onde att komma fram.  Var har han varit, vad har han gjort och vilka han har varit tillsammans med får vi svaret på här. Vi får även höra om gamla scenarior som Marco har varit med om, men nu ur hans synvinkel istället.


Marco har länge verkat vara mycket starkare och  mäktigare än Natanael, som faktiskt är den utvalde som ska kämpa i slutstriden. Här får vi i alla fall veta vad som är Marcos uppgift i slutstriden. Dessutom får han lite oväntad hjälp- från Natanaels mor Christa Lind av Isfolket och hennes omöjlige ungdomskärlek Linde-Lou.


Nu har vi som läsare kommit in i slutskedet på striden och jag tycker nog att det har dragits ut lite väl mycket. Men nu är slutet nära. Den här boken är spännande, speciellt Marcos uppdrag tycker jag är spännande att läsa om. Självklart lyckas även Margit Sandemo blanda in en porion kärlek i även den här romanen. 


Lyssna på storytel där Julia Dufvenius är uppläsare.



Läs: adlibris eller bokus

Av bockeriorat - 27 juni 2015 18:49


 Monogrammorden ett nytt fall för Hercule Poirot - Sophie Hannah


En av de författare som har betytt allra mest för mig i unga år är utan tvivel Agatha Christie. Jag läste klart alla hennes böcker på vårt lilla bibliotek i hembyn och fick mamma att ta med mig till storstan och fixa lånekort så att jag kunde låna deras exemplar därifrån. Och när jag inte kunde hitta fler översatta till svenska, började jag att läsa de övriga på engelska. Den första boken som jag läste på engelska; The big four, fick jag nog slå upp var och varannat ord innan jag tragglade mig igenom den. Och jag är ganska säker på att jag inte begrep allting ändå.


Miss Marple och Hercule Poirot är två av mina absoluta favoritdetektiver och jag har inte bara läst alla böcker som jag har kommit över, jag har sett alla filmatiseringar och lyssnat på engelska radioteatrar och så vidare. När jag så fick höra om att en författare hade fått uppdraget att skriva ett nytt fall där Poirot har huvudrollen blev jag givetvis nyfiken. 


Poirot har lagt sig till med vanan att varje torsdag gå till Pleasants Coffeehouse för att dricka kaffe och äta kvällsmat. Inte sällan har han med sig sin gode vän Edward Catchpool, som även är polis vid Scotland Yard om torsdagskvällarna. Den torsdagskväll 1929 då vi kommer in i handlingen är han dock ensam och in i cafét till det kommer en ung kvinna, Jenny, som säger sig vara säker på att hon kommer att mördas och att hon tycker att det är rätt att hon ska bli det. Hon vill försäkra sig om att Poirot ska lova att när hon väl blir mördad ska mördaren inte ställas inför rätta, utan rättvisa har redan skipats. Efter en kort pratstund springer Jenny sin väg, utan att Poirot hinner haffa henne eller för den delen hinner få svar på alla frågor han har till henne.

Med bara ett namn att gå på är det svårt för Poirot att veta hur han ska finna henne igen.


Kort därefter får Poirot höra om att inte mindre än tre mord har ägt rum på ett Bloxham hotel som inte ligger långt ifrån cafét. De tre döda hittas i olika rum, men till synes tillrättalagda av mördaren och samtliga offer har en manschettknapp med ett monogram i munnen. Poirot är säker på att morden har en koppling till varandra, men synligen hade de tre offren ingen koppling till varandra i det levande livet. 


Till en början var jag väldigt besviken på den här boken. Hercule Poirot skulle aldrig dricka kaffe, så tanken på att han rätt var det var börjat med det kändes underligt för mig. Och på det caféet som han går till sägs han vara väldigt besviken på att de inte lägger upp bestick symmetriskt efter hans önskemål. Jag har svårt att tro att han skulle gå tillbaka dig frekvent om de inte dukat efter konstens alla regler med tanke på hans sinne för pedanteri och symmetri. Vidare har jag även svårt att tro på den delen av berättelsen där Poirot skickar iväg sin gode vän Edward Catchpool ut till landsbygden för att göra efterforskningar om morden, eftersom han själv ville vara kvar i det bekvämare London. Och den sista delen köper jag. Poirot skulle gärna stanna i London, men han skulle aldrig skicka iväg någon annan att göra efterfrågningar till honom, eftersom att han själv inte får se hur de han frågar reagerar eller för den delen att de inte stället de rätta frågorna.


För att inte haka upp sig på alldeles för många detaljer att klaga på vill jag skriva att jag tycker att den här deckaren är mycket spännande. Efter att ha kommit över den första förvirringen om Poirots nya agerande, tycker jag att den är så spännande att jag vill sträcklyssna klart på den. Det är mycket smart av författaren att skaffa sig en egen berättare i den här boken. Här är det hennes egen påhittade polis Catchpool som berättar och som speglar Poirots agerande och säganden. Det hade varit svårare att överta Hastings karaktär (som är berättare i många av de "gamla" böckerna) och kan med andra ord ge hans beskrivningar av den belgiske detektiven. 


Formen är till den största delen sig lik från Agatha Christies tid. Det är Poirot som är den snabbtänkte detektiven som drar de korrekta slutsatserna och som driver sin medhjälpare till vansinne eftersom att han inte delar med sig av vad han vet och att han även klart och tydligt påvisar att övriga drar felaktiga slutsatser för att de inte använder sina små grå celler. På slutet får vi ta del av Poirots förklaring till vad som har hänt och det på ett tydligt och inte krystat sätt. Dock kanske lite mer långrandigt än förlagan. Det enda som jag tycker missas här är att i Poirotdeckare ska han vara en del av det slutna sällskapet. Han ska själv träffa offren/offret och bo/ vistas med dem och de huvudmisstänkta i anslutning till morden/mordet.


Sammanfattningsvis vill jag rekommendera att lyssna på Monogrammorden, den är mycket spännande. Jag kom över de första irritationsmomenten och när det väl var gjort, gillade jag boken mycket och hoppas att det kommer fler böcker med Poirot i huvudrollen.


Till en början hade jag svårt för Anders Ekborg som uppläsare (kanske hade det att göra med att jag även var misstänksam mot boken) men han växte in i rollen allt eftersom!


Lyssna på storytel.


Läs på adlibris eller bokus

Av bockeriorat - 22 juni 2015 20:46

 

Den onda dagen - Margit Sandemo

Del 44 i Sagan om Isfolket


Kampen mot den onde stamfadern har inletts och fortsätter i och med den här boken, del 44 i ordningen. Den tar vid där den tidigare delen slutade. På vägen till isfolkets dal har de levande isfolksättlingarnas väg blivit avspärrade av Tengel den ondes son och sonson från Taran-Gai. Med sina starka onda krafter och kunskaper inom det ockulta utgör de ett stort hinder för sina fiender.


Ju närmare de utvalda i kampen kommer det svarta vattnet och därmed isfolkets dal,ju svårare medhjälpare tar den onde Tengel med in i striden. Det verkar som om det inte finns någon hejd på onda krafter som sluter upp på hans sida. 


Tengel den ondes närmsta man, känd som nummer ett eller Lynx börjar komma med allt mer i handlingen och han använder sin fruktansvärda slungarm som skickar den han träffar till det stora svalget. Och ingen som någonsin blivit skickad dit har återvänt. Denne onde hejduk verkar helt omöjlig att oskadliggöra.


Den onda dagen är fylld med olika strider mellan det goda och det onda, utveckling av förhållandena mellan medlemmarna i slutstriden och en hel del övernatuliga företeelser av blandad karaktär


Nu är det inte långt kvar till isfolkets dal och målet för slutstriden, rent avståndsmässigt. Men Tengel den onde gör så klart sitt allra yttersta att hinna till det svarta vattnet före sina fiender.


Lyssna på storytel.


Läs på adlibris eller bokus

Av bockeriorat - 22 juni 2015 08:43

 


Djävulsdansen: bli fri från medberoende - Ann Söderlund och Sanna Lundell

 


Jag läste på någon av Aftonbladets eller Expressens sidor att Ulf Lundell rasar mot det som dottern har skrivit i sin nya bok, där han tyckte att han själv blev utmålad som syndabock till allting ont i Sanna Lundells barndom. När jag sedan såg att just den boken precis hade släppts på Storytel som talbok, tänkte jag att jag skulle ta och lyssna på om det var så illa som Ulf Lundell ville påskina. Till en början kändes det inte helt ok att lyssna på boken eftersom den är utformad som en självhjälpsbok till människor som lever i ett medberoende. Men efter ett tag tyckte jag att det var så intressant läsning och med tanke på att det mest har med tips och råd till människor att göra, snarare än att berätta målande skildringar av hur man har blivit dåligt behandlad, lyssnade jag klart.


I en relation där en av personerna missbrukar, har  de övriga i familjen utvecklat ett medberoende. Personer som är medberoende försöker normalisera den missbrukande personens beteende. Genom att ljuga, mörka och dölja så att ingen ska förstå vad som försiggår i hemmet. Men även är det en överlevnadsstraregi för att stå ut med livet och den missbrukande personen. Samtidigt försöker ofta partnern att lösa problemet - den missbrukande, trots att man aldrig någonsin kan ändra på någon annans beteende, utan bara sin egen. Ofta lever de missbrukande i förnekande och det så till den grad att man själv tror att det är sant.

För de som lever med en (eller båda) missbrukande föräldrar finns det olika strategier och roller som barnen kan ta för att överleva och för att behålla den stora hemligeheten inom familjen och dessa beskrivs ingående i boken.

Dessutom har barnen som växer upp i missbrukarfamiljer svårt att förstå hur ett vuxet, sunt förhållande ska vara, eftersom de enbart känner till det dysfunktionella och därmed har lätt att upprepa sitt beteenden som vuxna och i sina egna relationer. 


I boken får vi förklaringar till hur det har blivit som det har blivit, vilka beteenden som är vanliga och framför allt vad som kan göras för att de medberoende ska bryta det destruktiva beteendet och istället bli goda vårdnadshavare till sig själva.


Själv har jag inte någon egen erfarenhet av att leva med en missbrukare, men jag har läst ett otal böcker med det här temat; Mig äger ingen, Svinalängorna, Angela's ashes, Lucy Sullivan ska gifta sig, En oväntad semester, Skomakarungen och filmerna Tillsammans och When a man loves a woman för att nämna några.

Och mycket känner jag igen från karaktärernas beteenden utifrån beskrivningarna i böckerna/ filmerna. I Angela's ashes blir jag så förbannad på familjens pappa som trots att familjen svälter ändå super upp alla pengarna och man tänker kan den jäveln skärpa sig och varför i herrans namn lämnar inte mamman honom? Och kanske kan det bli bättre... Men efter att ha lyssnat på den här boken förstår jag lite mer vilken sjukdom faktiskt mssbruk är och även hur familjen är tvungna att samspela med den missbrukande.


I Marian Keyes bok Lucy Sullivan ska gifta sig, är temat just medberoende. Och även här är det svårt för mig som läsare att förstå att hon inte kan inse vilket problem hon hade i familjen som barn och hur hon behandlar sina föräldrar utifrån de rollerna som de spelar. Jag blir faktikt lite sugen på att lyssna på den igen efter att ha fått lära mig detta om medberoende.


Eftersom att det är ett så stort tabu runt missbruk är det vanligt att man som medberoende inte får samma stöd och hjälp som meberoende som man skulle få om till exempel ens partner hade drabbats av någon annan allvarlig kronisk sjukdom än missbruk. Och eftersom att familjer med den här problematiken gör allt för att mörka är det svårt att kunna förstå och är det någon som fattar misstankar, skyddar man sin missbrukare med näbbar och klor. Det är med andra ord en mycket komplicerad sjukdom och svår att behandla. För att kunna behandlas måste man inse och erkänna sina problem, vilket inte missbrukare gör i första taget, då en viktig del i sjukdomsbilden är förnekelse.


Är man eller känner någon som man tror har de här problemen finns många konkreta tips och strategier till hur man kan börja arbeta för att kunna bryta mönstren. Lundell och Söderlund säger att "kan vi hjälpa en enda, har det varit värt det." Och som med allt annat, att läsa, att lära sig mer om saker gör att man förstår mer och kanske inte är så snabb att döma andra och deras sätt att leva, utan kanske kan stötta dem istället.

Men skvallervärdet då? Är man ute efter att få veta smaskiga historier om Lundells kända pappa och make blir du nog ganska besviken. Visst figurerar de med på en del ställen, men enbart för att berätta om situationer vad som hände och eller om terapi. Men förhoppningsvis lär du dig, precis som jag någonting annat och viktigare när du har lyssnat klart! Ulf Lundell kan sluta rasa, i den här boken lämnas han inte ut särskilt mycket. Om Sanna Lundell ville, hade hon kunnat krydda på en hel del, misstänker jag. 


Uppläsaren Viktoria Flodström gör ett kanonjobb. Vilken härlig röst att lyssna på!


Lyssna på storytel, adlibris eller bokus

Läs på: adlibris eller bokus

Av bockeriorat - 21 juni 2015 08:04

 

Dollar - Lee Child

 


Den ständigt kringflackande före-detta militärpolisen Jack Reacher, kommer till den lilla orten Margrave, Georgia i U.S.A

Han har av en slump blivit indragen och fått skulden för saker som hänt på orten, mycket tack vare att han är den enda utomstående personen på orten.

När Reacher har tagits in av polisen, får han inte bli placerad i en häktescell som är det brukliga, utan placeras på våning tre i stadens fängelse. Våningen där långtidsdömda och livsfarliga mördare sitter. I cellen bredvid sitter Hubble, en man som blivit arresterad samtidigt som Reacher, men som inte har samma bakgrund som Reacher och heller inte klarar av att vistas på detta ogästvänliga ställe. Reacher förstår att om de båda ska komma därifrån med livet i behåll är det han som måste agera på rätt sätt.


Tillsammans med denne Hubble händer den ena otäcka och oväntade saken efter den andra och detta på mycket kort tid. När Reacher sedan får ett samtal från Hubbles fru som är orolig över sin man som har försvunnit. Ungefär samtidigt hittas en man bestialiskt mördad och Reacher befarar det värsta. I sina försök att förstå vad som har hänt den mördade, skruvas handlingen ytterligare. Reacher för kämpa hårt för såväl sitt liv som för att förstå vad det är som försiggår i det lilla samhället. Vilka kan man egentligen lita på är en fråga som Reacher får ställa sig gång på gång. 


Den här boken känns ofta, speciellt i de actionspäckade partierna, skrivna precis som ett filmmanus. Det går snabbt, mycket sparkar, slag, blod och brutala detaljer som skildras. Boken är skriven i första person singular, alltså med Jack Reacher själv som berättare och det tycker jag är skönt och annorlunda mot de böcker som jag just har lyssnat på. Det blir bara Reachers egna upplevelser, intryck och beskrivningar som man får ta del av.


Mycket av innhållet i boken känns spännande och aktuellt, men en del detaljer får en att förstå att den har några år på nacken. Speciellt att många av sakerna som Reacher måste söka rätt på nu skulle ha gjorts på datorer istället. När han ska söka efter personer letar han efter dem i telefonkatalogen och poliserna gåt vid något tillfälle bokstavligen ut till sin bil för att där kunna göra ett telefonsamtal i lugn och ro. 


Boken är ungefär 18 timmar lång och det känns lite onödigt långt. Speciellt de delarna när författaren väldigt ingående förklarar hur man begår vissa brottsliga handlingar känns omotiverat långa.


Lyssna på; storytel, adlibris, bokus  eller damm


Läs på; adlibris eller bokus


Mycket spännande och en väldigt bra intrig som knyts ihop och förklaras ordentligt i slutet, vilket jag gillar.


Boken rekommenderas till de som vill lyssna på en spännande bok med mycket action.


Uppläsare: Magnus Roosman som har en mycket bra, lugn och behaglig röst.

Av bockeriorat - 16 juni 2015 09:41

 

Östermalmsmorden - Lars Bill Lundholm


Den unga, rika konststudenten Catherine Haldeman Skugge hittas brutalt mördad i sin lägenhet, knivhuggen med ett stort antal hugg. När polisen börjar kartlägga vem hon var och vilka personer som fanns i hennes liv börjar det visa sig att under den fina ytan var det märkliga saker som dolde sig.

Många verkar tvivla på hennes konstnärliga förmåga och tror sig veta att hon inte fick sin plats på konstfack tack vare sin talang utan snarare på grund av att hennes föräldrar var rika och kanske har haft ett finger med i spelet.

Catherine var vidare adopterad av den rike finansmannen Haldeman Spegel och inte biologisk dotter som alla andra hade trott. Kan det ha någonting med mordet på henne att göra?



Poliserna leds av kommissare Axel Hake som tidigare har skadats i tjänsten och går därför med käpp. Hans polischef heter Seymore Rilke och både umgås och tillhör överklassen, vilket i det här fallet gör det än svårare för honom, han har en stor press från sitt umgånge. Det blir inte lättare att polisen uppvaktas flitigt av media som kräver att de arbetar snabbare med att ta ifatt den skyldige.


Gruppen av poliser som vi får möta i den här kriminalromanen påminner till mångt och mycket om övriga polisgrupper som jag har läst om den senaste tiden. Det är gräl om vem som är den som verkligen bestämmer, trubbel i äktenskapet, knåp med att få ihop livspusslet och kamp för att kunna bli gravida osv.

Det som skiljer lite är att det i den här boken inte finns några kvinnor alls med i polisgruppen.


För att koppla av från sitt kaotiska privatliv med fru och dotter och slitiga arbete spenderar Hake tid på galoppbanan där han spelar (i måttliga mängder) på hästar. Som ointresserad av hästar och galopp ger dessa skildringar mig inget annat än att jag blir sur för att författaren förhalar intrigen!


Något annat som gör att den här boken sticker ut är att Axel Hakes fru är fruktansvärt manipulativ och obehaglig som person. Hon går hela tiden sin egen väg och gör det utan att berätta vad hon ska göra och verkar ändra spelreglerna för deras förhållande hela tiden. så att det passar hennes intressen på bästa sätt.


Jag tycker att den här boken var lite seg och precis som poliserna stod den på många ställen och stampade innan man kom vidare. Men när väl upplösningen kom tycker jag att det blev riktigt spännande och en intressant förklaring till vad det var som hade hänt. Persongalleriet tycker jag har en aning övrigt att önska, men eftersom det här är den första boken i en serie kanske jag i alla fall ska lyssna på den andra boken och ge Lundholm, Hake och de övriga en chans till? 


En rolig detalj var att Margit Sandemos Sagan om Isfolket nämns i boken. Jag såg fram emot att det på något sätt skulle tas med i upplösningen, eftersom det är ett fel i det som skrivs. Jag trodde länge att jag satt med trumfkort på hand och skulle kunna visa på var något var gömt eller något hade blivit fel, men så var det tyvärr inte. Bara ett faktafel...


Jag har i hela tiden som jag har lyssnat på storytel (nästan precis ett år nu) haft den stora lyckan (turen?) att ljudinspelningarna har hållit en oerhört bra kvalité. I och med den här boken har jag dock fått erfara att det finns ljudböcker med betydligt sämre ljud. I den här boken har jag hört ringsignaler(?), det hörs när inspelningsapparaten stängs av (Lite som när man spelade in sig själv på bandspelaren och det hördes när man trycker på pausknappen) och prassel med boksidor. Ljudet är väldigt burkigt. Trist och jag tror att den dåliga kvalitén på ljudinspelningen gör att helhetsintrycket dras ned mycket. 


När jag läste om boken blev jag överlycklig när jag såg att det var Bosse Löthén var uppläsare.  Sommaren 1998 lyssnade jag plikttroget på Kvällspasset i p3 där Löthén var programledare. Sedan dess har jag inte hört någonting om honom, men efter en snabb googling fick jag veta att han har arbetat med barnböcker och musik sedan p3-tiden.

Eftersom att jag gillade Löthén så mycket som radiopratare skulle jag vilja skriva att jag även gillade honom som uppläsare. Men tyvärr kan jag inte säga det. Jag blir irriterad på hur han läser när det är kvinnorna i boken som har en replik. Alla kvinnor låter helt tafatta och imbecilla i Löthéns version. 

Den franske lärarens efternamn uttalas även väldigt överdrivet och inte lika på alla ställen.


Min rekommendation blir således att lyssna inte på den här boken, läs den istället för ljudet och inspelningen till den här är inte ok!


Läs på: adlibris eller bokus


Av bockeriorat - 14 juni 2015 09:49


En glimt av ömhet - Margit Sandemo

Del 43 i Sagan om Isfoket


Lagom till sommaren släpper nu Storytel de sista böckerna i sagan om Isfolket som ljudböcker. Efter denna återstår endast fyra böcker, som nu släpps en i veckan på Storytel.


I slutet av den förra boken lämnades vi ovetande om vad som hände de utvalda till att slåss mot sin stamfader, Tengel den Onde. Gabriel knuffades nedför ett stup och låg medvetslös. Ellen blev skickad till det stora svalget. Natanael och Marco skadas och försvinner i sina försök att rädda Gabriel. Uppdraget tycktes allt för svårt för de utvalda.

Utan att avslöja för mycket, går dock kampen vidare i och med denna bok.

Det dyker upp en stor mängd hinder och otäcka personer på de utvaldas väg mot kitteln med det svarta vattnet i Isfolkets dal.


Den här boken känns som en transportsträcka för att i senare böcker kunna komma vidare mot slutstriden. Det är en hel del oortodoxa sätt (en hel del sex) Isfolksättlingarna använder i den här boken för att oskadliggöra sina motståndare.


Jag minns när jag läste böckerna för länge sen, att jag tyckte att det var häftigt när författaren själv blandar sig in i handlingen. Nu är jag lite mer skeptisk. Lite roligt och annorlunda är det dock.


Detta är inte en av de starkare böckerna i serien, men de kommande blir mer spännande och har man kommit så här långt måste man i alla fall se hur det slutar, eller hur?


Uppläsare: Fantastiska Julia Dufvenius

 

Lyssna på storytel.


Läs på adlibris eller bokus. 

 



Ovido - Quiz & Flashcards