När du startade den här bloggen hade du som mål att läsa en bok i veckan. Hur tycker du att det har gått?

 Jag har under årets första sex månader hunnit läsa 75 böcker, så man kan ju faktiskt säga att målet redan är uppnått. Under några perioder var det lite panik att jag ville hinna läsa lika många eller helst fler än tidigare månader. Men nu kan jag slappna av och njuta lite mer när mitt eget mål redan är nått.

Tycker du att det har varit en bra blandning på böcker och författare som du har läst?

Mja, jag skulle nog svara både ja och nej på den frågan. Ja, eftersom att jag har läst ett stort antal nya författare, jag som tidigare oftast läst om sådant som jag redan läst med omväxling med fyra-fem nya per år. Men när jag inför den här intervjun gick igenom vad det var som jag har läst märkte jag bland annat att fördelningen mellan kvinnliga- och manliga författare var ganska skev- Av 75 böcker ligger kvinnor bakom 57 av de böckerna och män bakom 18.

I ärlighetens namn har jag ju dessutom läst om 14 böcker som jag redan läst tidigare- Margit Sandemos Isfolksböcker, även om det var länge sedan jag läste dem. 

Förut läste du mycket deckare. Hur många av böckerna är egentligen deckare?

Tio utav böckerna är deckare. Anna Jansson och Arnaldur Indridasson är de som jag hade läst böcker av sedan tidigare. Resten av deckarna är faktiskt skrivna av nya bekantskaper. Jag har gillat de flesta av dem, men ska jag lyfta fram några, vill jag tipsa om Jussi Adler Olsen. Jag läste hans första - Kvinnan i rummet och jag kommer att läsa fler av honom. Singöspionen av Gustafson och Kant är också väldigt läsvärd! Det ryktas om att författarduon ska släppa fler böcker med Solbritt i huvudrollen. Det ser jag fram emot!

Är det någon av böckerna som sticker ut i negativ mening?

Jag tyckte att Christer Lundbergs Gräspojken var provocerande dålig. Jag skulle ha struntat i att lyssna på den, jag satt bara och irriterade mig på allting som hände i den. Och det verkar som om att jag är ganska ensam om den uppfattningen, alla verkar älska den. Men det är ju positivt för Christer Lundbergs del i alla fall. Och honom gillar jag mycket!

Om du ska lyfta fram favoritböckerna då. Vilka är de allra bästa?

Bea Uusmas bok om Andréexpeditionen tyckte jag var underbar. Liv efter liv av Kate Atkinson var en av de allra bästa böckerna jag har läst. Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson påverkade mig mycket. Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty var också helt underbar, men lättsammare. Astrid Lindgrens Krigsdagböcker tyckte jag också väldigt mycket om. Och så får jag inte glömma att nämna min stora författarförälskelse under den här tiden: Lucy Dillon. Jag har läst alla hennes böcker som finna utgivna som ljudbok och när jag var på pocket shop i veckan såg jag att det finns en ny utgiven på engelska: One small act of kindness. Längtar så mycket efter att läsa den!

Är det någon kategori av böcker som du blivit överraskad av?

Ja, självbiografier har jag inte läst i så stor utsträckning tidigare, så de som jag nu har lyssnat på har varit mycket intressant och givande. Såväl kända personer som skildrat en "vanlig" barndom - Magnus Härenstam, Zlatan och Tommy Körberg till traumatiska skildiringar som Morgan Allings och Magdalena Graafs. Malin Säfstams bok När livet stannar om tsunamin berörde mig mycket. 

Och tvärtom, någon kategori som du har blivit negativt överraskad av?

Rolighetsböcker i Hundraåringens- eller Arto Paasilinnas anda har jag lyssnat på några av, men det kommer jag undvika i framtiden. Möjligtvis om man behöver något riktigt lättsmält någon gång.

Har det varit roligt att skriva om böckerna efter att du har läst dem?

Ja, i de allra flesta fall har det varit roligt. Det är nu mot slutet med Margit Sandemos böcker om Isfolket som jag tycker att det har varit svårt, eftersom att jag inte vill avslöja för mycket. 

Uppläsare, då? Vad skulle du säga om dem?

En uppläsare är viktig för att man ska vilja läsa vidare och väcka intresse och engagemang. De allra flesta jag har lyssna på har hållit en mycket hög klass. Dock kan det vara en i annat fall bra läsare som inte passar bra med texten. Jag gillar Jan Waldekranz, men när han läste Denise Rudbergs bok fungerade det bara inte. Jag har en teori om att är huvudpersonen man ska det i de allra flesta fall läsas av en man och tvärtom. 

Det är två uppläsare som jag tycker sticker ut lite mer än övriga och det är Katarina Ewerlöf och Anna Maria Käll. Den förstnämnda dramatiserar sina texter så att de får liv. Lyssna på Jag heter inte Miriam, till exempel. Där är hon helt fantasktisk. Anna Maria Käll har en skön och behaglig röst. Det är svårt att sätta fingret på vad, men hennes röst höjer verkligen bokens texter.

Om det är så viktigt med uppläsare, kanske ska du lyfta fram det tidigare än att nämna dem i slutet av din text om boken? 

Vad bra att du säger det, jag har precis tänkt att ta med uppläsarens namn i namnet på blogginlägget och se om det fungerar. Jag kör på det i fortsättningen!

Om vi blickar framåt, vilka böcker ser du fram emot att läsa?

Det är så många... Men Håkan Nessers nya ser jag fram emot. Fortsättningen på Milleniumböckerna, Kjelle Bergqvists självbiografi, fler av Jojo Moyes och Lucy Dillon. Finns det någon som kan rekommendera en författare som skriver i samma kategori av böcker som Moyes och Dillon, tipsa mig gärna om det!

Slutligen: Är det något du har glömt att ta upp som du vill lägga till?

Jag är alltid rädd att ha glömt någon/ något viktigt. Jag slänger in ett tips till här: Läs Fyren mellan haven M.L Stedman. Och Per Anders Fogelsströms stadsserie och...

Och där sätter vi punkt för intervjun och önskar fortsatt lycka till inför årets avslutande sex månader.