Kalle Karlsson har en mamma, en pappa och en lillebror och en nymf-parakit vid namn Aslan. Han är tolv år gammal. Hittills låter det som en ganska normal pojken med en normal familj. Men det är långt ifrån sanningen.

Mamman i familjen beslutar sig en dag för att lämna familjen för att åka till en ashram i Indien där hon ska hitta sig själv. Sönerna lämnas ensamma med en pappa som har en tendens att dricka för mycket. 

Pappan vill göra allting bra för sina pojkar och kommer på idén att han ska ge sönerna en rolig upplevelse genom att åka på bilsemester med dem i Europa, som han kommer ihåg var väldigt roligt när han själv var ung.

De hamnar till slut i Amsterdam där sönerna vandrar in i Red-light district en eftermiddag när pappan sover ruset av sig. Där träffar de en man i en butik som odlar hasch. Framförallt Kalle blir väldigt intresserad av detta, eftersom att han känner igen plantorna i butiken. Det är samma plantor som han har odlat hemma av misstag, när Aslans fågelfrö har slagit skott i en närbelägen blomkruka. Detta blir grunden till en framväxande drogframställning i familjen Karlsson. Något som visar sig vara väldigt luckrativt om än något riskfullt.

Hmm... Jag förstår att Christer Lundberg har tänkt sig att skriva en uppväxtskildring som en skröna med en del drag av de framgångsrika författarna Jonas Jonasson och Fredrik Backman. Jag håller med om att dysfumktionella famlier ofta är väldigt roliga. Men i den här boken håller det INTE, Jag är hemskt ledsen. Jag gillar Christer Lundberg jättemycket, men den här romanen lämnar en mycket dålig smak i munnen på mig och jag märker att moraltanten inom mig vaknar och förfasas. Det här var den enda boken som jag har velat stänga av och inte lyssnat klart på hittills. Men jag tvingade mig igenom den. Och jag rekommenderar de allra flesta att;läs/lyssna på något annat istället!

Om du tycker att följande saker är roliga, rekommenderar jag att du ska läsa boken:

- Två pojkar som följer efter sin fulla pappa in i Red.light district och ser när han ligger med en hora.

- En tolvåring som onanerar på flickvännens toalett, "glömmer" att torka bort sperman som han sprutar på spegeln och flickvännens mamma som undrar vad det är för något och smakar på det kladdiga.

- En tioåring som skaffar en taturering som ser ut som en bajskorv.

- Massa bakåtsyftande referenser till spermaincidenten.

- Fler beskrivandet av sperma i porrtidningar.

- Ytterligare beskrivningar av kroppsvätskor.

- En "schysst snubbe" som får en tolvåring att smuggla hasch över gränsen till honom.

- En pappa som (råkar?) droga sina söner under en båtresa så att han kan drcika öl i lugn och ro.

- En tolvåring som ligger med sin flickvän i linneförrådet på flickvännens arbete på ett äldreboende.

Ja, jag skulle kunna hålla på länge och rada upp saker som jag inte alls gillade med boken.

Men fanns det inget som jag faktiskt gillade då? Jo, det kanske skulle kunna vara de referenser från 80-talet som jag känner igen och uppskattar från min egen uppväxt. 

Och så gillar jag faktiskt episoden med den gamle sjömannen i slutet. 

Men annars; Nej. Christer Lundberg avslutar sin uppläsning med att säga; Jag hoppas att du gillade det.

Och jag håller med. Jag hade hoppats att gilla detta, för att jag gillar Christer. Men jag är hemskt ledsen, det här fungerade inte för mig!

Uppläsare; Christer Lundberg läser själv sin bok. Har en skön röst, men det spelar ingen roll, han kan inte väcka något engagemang hos mig!