Fyren mellan haven - M.L Stedman

Isabel och Tom Sherbourne är lyckliga och förväntansfulla när de som nygifta reser ut till Janus Island, en liten ö vid Australiens kust, där de ska leva ensamma som fytvaktare, helt isolerade på en enslig liten ö.

Tom har klarat sig med livet i behåll efter första världskriget, men med en mängd jobbiga minnen i bagaget samt vetskapen om att han hade tagit livet av många unga män och genom det även förstört flera familjers lycka.

Isabel är mycket yngre än sin man, men tvekar inte att hennes liv som fyrvaktar hustru kommer att bli lyckligt, trots att hon inte kommer att kunna få någon landpermission förrän om tre år och endast få förnödenheter sända med båt var tredje månad.

Till en början blir livet så där lyckligt som de båda har hoppats på. Men vart efter tiden går ändras livet. Längtan och väntan på ett eget barn förbyts till stor sorg i och med att Isabel genomgår missfall efter missfall. 

Efter ett tredje och sent missfall är Isabel nedbruten av sorg. Kanske är det därför inte så konstigt att hon ser det som en välsignelse från gud när det bara en kort tid senare flyter i land en liten båt med en död man och ett högt gråtande barn?  Funderingar på om att det kanske finns en orolig biologisk mamma någonstans där ute skjuter Isabel undan och förtränger. Barnet som de fått till sig kan ju göra så att hon och Tom äntligen kan börja njuta av ett familjeliv med barn. 

Den här romanen handlar mycket om rätt eller fel. Är det allitd lika lätt att veta vad som är just rätt eller fel? Kan man göra fel fast det ändå blir rätt? Kan och bör man rätta till det man gjort fel?

Frågorna och svängningarna är många i den här romanen. Man får se saker ur olika perspektiv och ändrar sympati både en och två gånger.

Som förälder är detta i mitt tycke ett mycket jobbigt tema. Att kärleken till ett barn kan vara så stark att man är villig att göra vad som helst för det är lätt att förstå. Och även hur (gud förbjude) livet skulle slås i spillror om man 

förlorade barnet. 

Jag tycker att det var jobbigt, jobbigt, jobbigt att lyssna på det här. Ömsom rädd för vad som skulle hända, ömsom nyfiken. Till slut tycker jag dock att intrigen knyts ihop på ett ok sätt, men vägen dit där lång och snårig.

Hittills den bok som jag tyckt har varit hemskast att lyssna på. Och inte alls för att den var dålig utan för att temat påverkade mig så starkt.

Uppläsare: Anna Maria Käll- Som alltid väldigt bra!