Det är bara lite cancer - Klas Ingesson och Henrik Ekblom Ystén

Uppläsare: Christian Fex

Lyssningstid: 6h 43 min

I samband med årsdagen av Klas Ingessons bortgång släpptes hans självbiografi på storytel. Jag hade sett fram emot att läsa den ända sedan den kom!

Det var så tungt förra året när beskedet kom om Klas Ingessons bortgång. Det kom precis i tiden med att Amanda Jensen släppte sin tolkning av När vi gräver guld i U.S.A - When we dig for gold in the U.S.A och det gjorde det hela ännu sorgligare. Även för mig, som inte är ett jättefan av fotboll, men som minns oerhört väl den varma sommaren -94 när hela Sverige fick uppleva fotbollslandslagets enorma framgång i VM i U.S.A och det spektakulära firandet av bronset i Rålambshovsparken i Stockholm, kändes det ändå som om att Klas Ingesson var en riktig ikon. En man som alltid kämpade och slet och som gjorde sitt bästa. Och i den här boken får man en lite annan syn på honom och hans liv.

I den här boken får vi veta mycket om hans bakgrund, att han enligt sig själv, alltid gillat fotboll, men som inte hade tillräckligt med potential för att bli superbra, utan fick se till att träna mycket mer än alla andra och på ren vilja och kämpaglöd tagit sig till de stora lagen i europa och fram till det svenska landslaget.

När han fick kontrakt med IFK Göteborg fick han samtidigt ett arbete så att han skulle kunna försörja sig och han arbetade som skogshuggare. Ett smeknamn - skogshuggaren- som han många gånger under karriären tyckte var lite förnedrande och fördummande, men som han till slut gjorde upp med och såg det som en hederstitei. Och när karriären var över slog han sig ned i sina hemtrakter och ägnade sig åt just skogsbruk och jakt, som var en av hans andra stora passioner i livet, vid sidan om fotbollen.

Det jag kommer ihåg om just Klas Ingesson från VM var att han var en riktig kämpe som arbetade och slet, så det kom som en överraskning när han berättar om att han under hela VM drogs med elaka kritiker som sågade honom och hans insats i spelet. Det var inte så jag mindes det.

Vidare berättar Ingesson om kamratskapet med fler av de kända svenska spelarna, livet som spelare i italinska lag som är starkt präglade av krav från maffian på orten och om att vid en ung ålder få det fruktansvärda beskedet att man drabbats av en elakartad benmärgscancer. Att gå från att ha varit urstark och en riktig slitvarg till att inte varken orka eller kunna göra de mest grundläggande sakerna i vardagen beskrivs samt känslorna och tankarna kring detta. Att hela tiden utmålas som stark och som en riktig kämpe - ska någon klara det så är det Klabbe, som ofta kändes som en jobbig förväntan. Och den stora ångesten om att veta att man inte kommer att se sina barn bli vuxna och skaffa barn och leva i vetskapen att man kommer att lämna sin livskamrat sedan många år fastän man ingenting hellre vill än att leva.

Det här är en mycket stark bok som såklart väcker många tankar och funderingar, speciellt ett önskemål om att kunna leva mer i nuet och att kunna uppskatta hur lyckligt lottad man är som, peppar peppar, får leva och ha hälsan i behpll, istället för att fokusera på det som man inte har.

Jag rekommenderar verkligen alla som minns Klas Ingesson som den store fotbollsspelare han var att läsa den här boken för att få veta lite mer om vem han var när han inte spelade fotboll. 

Uppläsaren Christian Fex fungerade mycket bra!

Lyssna på; storytel, adlibris mondo eller bokus.

Läs på adlibris ellet bokus.